KISS AND SHARE

Jag avskyr nyårsfirande.

Iofs ska det väl bli ganska skönt att fira att 2011 är över, men nu ska min bror följa med till gbg och jag måste plötsligt se till att vi Gör någonting. Jag hade tänkt att sitta ensam på balkongen med en flaska fusk-champagne, kanske en joint, titta på fyrverkerierna och vara arg över att den enda mannen jag vill vara med är utomlands och antagligen inte ens är attraherad av mig.

Men nej. Nu ska jag vara glad och trevlig och styra upp mat och gäster och sprit och sedan ägna nyårsdagen till att städa.

FUCK THIS FUCKING YEAR.

Jag hade gått så långt i tankarna om den här mannen att jag såg framför mig hur han någon gång i framtiden kommer att lära mig hur jag ska hantera våran nya hundvalp.

Jag har föreställt mig frukostar, fester, promenader, svärföräldrar och irritation över att han kan flera språk än jag.

Det kom jag på igår. Efter att vi hade sagt hej då på obestämd tid. Då insåg jag att jag har blivit kär och att han är den enda jag vill vara med och ser en framtid med just nu. Fast han inte är intresserad av att se mig naken och fast han inte vill röra mig på natten när vi sover bredvid varandra.

Jag vet inte om jag kommer ha ett jobb efter nyår. Jag vet inte om jag kommer ha råd att åka till stockholm tillräckligt ofta för att kunna kalla vår relation för att “vi dejtar”. Jag vet att han inte kommer att ta sig till göteborg för att vara med mig. Jag tror att han gör det för att spela svår men han försäkrar mig om att det inte är så, att det bara handlar om tid om pengar. Som allting annat.

Jag älskar mitt liv just nu.

Samtidigt är jag otroligt olycklig.

Jag får inte ihop det.

Får alla mina kompisar att gå in och trolla på Lars’s youtubekanal och dislike-a alla klipp han är med i.

Oh, the satisfaction!

Måste försöka fixa nåt NSFW-filter till jobbdatorn. Jag följer alldeles för många bloggar som postar bilder på oralsex för att det ska vara okej.

Igår tog jag mig en tisdagsfylla med Anna och några till. Jag kommer inte ihåg sist jag berusade mig en vardag. Måste varit samma vecka som jag kom tillbaka till Gbg efter sammanbrottet och var förbannad på Lars. Över en månad sedan alltså.

Jag är fortfarande förbannad på Lars men det är inte så illa att jag måste dämpa det. Det är skönt.

Nu räcker det med att fantisera om att göra en american history X på honom, gärna på samma trottoar som vi stod och kysstes på i somras.

Jag föreställer mig hur jag kommer förlora personen i fråga, hur vår relation kommer ta slut och varför. Det är ingenting jag gör med flit, scenariona bara dyker upp i huvudet. Om jag blir ledsen av det vet jag att jag tycker jättemycket om personen, och att jag inte vill förlora honom/henne.

Detsamma gäller andra saker, som jobb och mitt boende.

Jag undrar om det bara är jag som gör så, jag har aldrig hört talas om liknande beteenden.

Ännu en måndag. Ännu ett “Fick du ligga i helgen?”-sms jag får svara nej på. Sedan när började alla killar mellan 20 och 25 bete sig som 16-åriga gnälliga småtjejer som inte har upptäckt sin sexualitet!?

Det jobbiga är ju att jag själv har varit en 16-årig gnällig tjej så jag vet precis hur de ska hanteras för att vara nöjda och glada. Men jag har varken tid, lust, ork eller råd.

Jag har varit i Stockholm och Göteborg och nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Jag sitter i en liten lägenhet på kungsholmen, ett stenkast från Rålis och undrar vad som kommer att hända. Jag ska snart på jobbintervju för ett designjobb och i sängen i den här lägenheten ligger en kille (jag kanske till och med skulle kunna kalla honom för man) som fler än en gång har refererat till mig som sin flickvän.

Jag tycker väldigt mycket om honom men det är ingen brinnande passion direkt. Han är dessutom inte särskilt intresserad av sex. Jag vet inte om jag kan ha en sådan pojkvän/flickvän-relation. Jag vet inte om jag kan få honom att visa ett större sexuellt intresse för mig.

När vi hade sex andra gången sa han att jag är söt. Först blev jag förnärmad men sedan tyckte jag att det var otroligt fint. Särskilt i kontrast till allt jag brukar få höra, om hur trång min fitta är och hur bra jag är på att suga kuk. Att jag är söt har jag aldrig fått höra. Han är speciell, den här mannen.

Jag vet inte om jag vill flytta tillbaka till Stockholm. Jag har börjat tycka om Göteborg igen och jag insåg ganska snabbt att hela den staden är inte ute efter att ha ihjäl mig. Tvärtom så har jag väldigt fina vänner där som bryr sig om mig och som faktiskt har börjat frysa ut Lars ut “klicken”. Dock så vet jag hur lynniga sådanna människor är. De kan lika gärna frysa ut mig nästa gång, eller mina bästa vänner. Det är vuxenmobbing vi sysslar med till och från.

Ända sedan han lämnade mig känns det som om jag har förlorat en del av mig själv. En arm, eller ett livsviktigt organ som det kommer ta år av rehab att lära mig leva utan.

Jag har svårt att tänka mig att det skulle göra ondare att förlora ett barn. Så kom jag på att det gjorde jag ju också. Det tog slut med Lars tre dagar efter aborten. När jag behövde honom som mest, när jag mådde som sämst. Då tog jag upp vår relation till diskussion och förlorade mer än jag visste att jag hade. Jag är så sjukt jävla dum ibland.

Jag åker till sthlm på måndag. Kanske för gott.

Lars är syra, liemannen, det bästa och värsta som har hänt mig.

Nu vill jag dö. Jag kommer att dö oavsett om jg vill eller inte, man kan inte ha såhär ont utan att dö.

Jag skulle hållit mig till att vara en helt vanlig singel utan snygga ligg. Allting hade varit så mycket lättare då.

Nu orkar jag inte ens göra någonting. Allt jag gör är att försöka hålla mig vid liv.

Lars kom hit igår och hade med sig fika från jobbet. Det blev lite över, så när han åkte hem gick jag ut i köket med det överblivna fikat.

Jag: Titta, jag fick en bulle av Lars!

Anna & Florina: Jaha, vad snällt.

Jag: Fast inte i ugnen den här gången då.

BARABOMTSCH!

Lite senare stod jag i köket och tittade på när Anna & Florina lagade mat. Jag försökte diska lite men det var trångt för det.

Jag: Nej, här blir det inga barn gjorda. Jag fixar det här sen.

Anna: Fast det blev ju det…

Sedan fortsatte det på det spåret hela kvällen.

Tråkigt att få biverkningar av en graviditet som man ändå ska göra sig av med.

ALLA butiker i göteborg borde sälja paraplyer. Det regnar nästan hela tiden här och jag glömmer alltid paraplyet hemma. Tänk vad mycket pengar som skulle kunna tjänas på alla glömska göteborgare.

Jag har iofs inga pengar att ens lägga på öl just nu så jag skulle få gå blöt i vilket fall. Det innebär alltså att jag inte har råd att gå ut ikväll. Inga listplatser har jag lyckats lura till mig och gratis-ställena känns extremt otrevliga om jag är nykter.

Det kommer bli mycket att ta igen när någon slags lön börjar rulla in igen.

Det är så kallt ute att jag har tvingats ha på mig långbyxor för första gången på hela sommaren. Inte ens på Emmabodafestivalen var det så kallt. Eller så lade jag inte märke till det på grund av min eviga onykterhet. Det var ingen kul festival i sin helhet, det regnade säkert 90% av tiden, så jag dränkte mina sorger över vädret och saknaden av Lars i alkohol och en del andra substanser.

När jag kom hem till Göteborg igen hade jag och Lars ännu ett samtal om vårat icke-förhållande. Han är väldigt anti-droger så jag har lovat att inte berusa mig med annat än koffein, alkohol och nikotin i fortsättningen. Trots det vill han inte vara tillsammans. Men det vill jag och det känns som om jag är villig att offra lite väl mycket för honom. Jag missade till exempel mitt favoritband på Way Out West för att han ville gå och se Rebecca & Fiona, som jag är totalt ointresserad av.

I övrigt är jag fortfarande arbetslös. Mamma tvingade mig att gå och skriva in mig på arbetsförmedlingen. Jävlar vilket deppigt ställe det är. “Vi är på din sida” säger de. Ändå lyckas de krossa mina drömmar och förhoppningar på tre röda sekunder. Jag ska visst inte söka jobb och praktik på egen hand, fast de säger att reklambyråer inte rekryterar via AF. Fuck that shit. Det är bara ett spel för gallerierna. Jag söker jättemycket jobb på egen hand och har faktiskt flera kontakter redan. Handläggarna på AF kan sitta gömda bakom sitt urtida sätt att se på arbetsmarknaden. Jag ska nog kunna fixa det här själv.